Och en dag vaknar jag upp och inser att jag snart är tjugotvå och jag kommer inte riktigt ihåg hur det kändes att vara sexton år gammal med fulvodka och pirr i kroppen men jag vill fortfarande ringa mamma och gråta när livet gör ont. Och jag ser något äldre ut men jag känner mig ändå så liten och min moster säger att jag blivit så vacker och jag minns när jag som liten brukade spela biljard i hennes hus. Då hade jag inga tentor att tänka på, inga hyror som skulle betalas, inget jobb som skulle orkas med, inget ansvar för att det ska finnas mat att äta och rena kläder att bära. Och när jag var sexton år trodde jag att allt skulle vara ordnat, att jag skulle veta vem jag är och vad jag vill när jag är tjugotvå men jag vet knappt något alls. Jag vet att kaffe behövs för att jag ska vakna på morgonen och jag vet att en cigarett dämpar min ångest och jag vet vilket datum räkningarna ska vara betalda och jag vet hur svårt det är att lägga ner tid på skolarbete och hur jobbigt det är att alltid oroa sig för pengar. Men ett break-up känns likadant som tjugotvååring som sextonåring och allt blir ännu lite jobbigare efter. Tårarna blir saltare och klumpen i halsen blir hårdare och viljan att hela tiden ha någon nära blir starkare. En dag vaknar jag upp och inser att jag snart är tjugotvå år men jag känner mig fortfarande så liten och jag är fortfarande så beroende av andra och jag vill fortfarande ringa mamma när jag är ledsen och jag vill inte sova själv när hjärtat bultar för hårt. Och jag försöker förklara för min lillasyster att det kommer vara svårt och jobbigt och förjävligt men det kommer bli lättare, men jag vet inte ens själv när det blir det. Jag kan inte lova någonting och jag kan inte säga att när man är tjugotvå år är man bättre på att hantera livet för livet är ännu svårare att hantera än när man var sexton år och hade fulvodka och förälskelse dunkandes i hjärtat.

Och en dag vaknar jag upp och inser att jag snart är tjugotvå år men att jag fortfarande har ont i hjärtat, fortfarande inte vet vad jag vill, fortfarande tycker allt är svårt och jag önskar att någon hade lärt mig som sextonåring att hantera det.

Men så länge låter jag mamma torka mina tårar. Så länge säger jag till min syster att jag alltid kommer hålla henne i handen, oavsett hur gammal hon är.

Och så länge låter jag honom hålla om mig om natten när hjärtat bultar för hårt.