Du såg mig störta

Med väldig fart närmade jag mig marken

Utan någon som tog emot.

Du bredde ut dina breda vingar och fångade upp mig.
Som ett krampaktigt barn höll jag mig fast.

Sedan flög vi. Du och jag över brinnande helvetskap, vackra stränder, regniga dagar och öppna ängar.

Du släppte aldrig.

Jag tvekade ett ögonblick innan jag förstod.

Innan jag bestämde för att aldrig släppa.

Varje gång jag faller finns du alltid där, någon gång önskar jag att jag kan fånga upp dig.

När din låga brinner svagt, eller när dina vingar burit upp dig alldeles för länge,

då ska finnas för dig och lova att aldrig släppa taget.