Dagen börjar
häva sig upp ur natten
som vore det på armbågen
efter lång sömn
och med tvekan.

Den grunda bäcken
är ännu mörk
som hade den djup -
ännu inga himlaspeglar.

Men snart skall skuggorna
tunnas ut och ge vika
för ögonblick
av infallande ljus
genom trädens kronor.

Då tydliggörs reliefen
i den skrovliga barken,
daggen på långgräs och bladväxt
och den mossmjuka marken.

För den väntandes vila
på bortglömda lagrar
syns då under träden
rikligt med dagrar,
melerade som fågelvingar
att flyga med.