Ber att få remittera undertecknad tant
Hon vacklar fram som en elefant

1 maj satte hon sig på en häst
att låta bli hade varit bäst

Där satt hon inte en minut
Sen var den ritten slut

Undertecknad tant flög i båge
Landa i en smäll med råge

In i cementväggen hon brakade
Armen, axeln och revbenen knakade

Och knät det for åt annat håll
Tanten hade då rakt ingen koll

Annars är hon mest aldrig still
Cykla, springa, skida hon vill

Men med knät finns nu inget nöje
Det gör mest ont och går inte att böje

Säg, tror ni att det rädda går
Eller är det nödslakt som återstår?