Min hjälte grät
när vi stod ute i regnet
men ingenting är som förut.

Du bär ditt leende med
yttersta ansträngning nu.
För ung för att säga
Men jag svär att jag visste.

Nu sitter du på din stol,
precis som du brukar
medan stormen tar tag
i allt utom mig.

O jag tittar på dig,
Och ser mig själv,
göra ljud för tystnadens
Rastlöshet.



Kära du,
behåll din tro
Och leendet jag älskar.
Jag håller i dig.

Du kommer leva kvar
i min pappas ögon.
Och allt du är,
Är jag med dig.