Du är en sorgsen själ
Så många gånger har du varit så nära
Ett enda litet steg, över kanten

Alltid har du blivit räddad,
någon har funnits där.
För visst har du vänner.

Men du ler inte för någons skull,
knappt ens din egen.
Du ler inte för att någon lyckats,
eller för att du själv har gjort något bra.
Då är det enklare att le, när någon annan har det mindre bra.
Nästan lika dåligt som du.

Det är därför jag är så rädd.
Dina leenden, och jag blir alldeles kall.

(Vad har du gjort nu?)


Dina leenden, då har du makten över mig.