kaprifolens doft
sinnen som förförs

skirhet
drömmar till en annan plats
sol som värmer min frusna hud

mörkret skingras
krossat glas samlas upp

blodet tvättas bort
håret släpps ut

leendet bryter fram

stilla jag sitter på en bänk
andas stilla och djupt

ser mig omkring
människor som lever
älskar varandra
barn som är trygga

jag andas stilla
ler sakta

jag ser ärren på mina handleder
men jag lever
jag andas igen och ler stilla av att finnas till.