Vårt kärleksbarn det gråter djupt inom mig

av saknad över allt vår kärlek gav.

Hen gråter tyst, och djupt, och högt av sorgen

vi båda kände där vid hennes grav

Vårt kärleksbarn kan skratta vilt i vinden

och dansa våra danser utan slut.

Hen låter håret virvla upp orkaner

som sveper bort allt det vi haft förut.

Ibland, i ljus och mörker vilar kärleksbarnet

och känner tacksam mildhet inför det som blev.

Men alltför ofta fastnar hen i garnet

av outhärdlig smärtas saknadsbrev.

Så vuxenjaget ber nu om förskoning

Låt smärtan tiga, sorgen klinga av!

Låt kärlekslängtan tystna i försoning

och stilla fridfullhet vid hennes grav.