Jag är ett par ögon. Det jag inte ser, det ser jag inte. Men det jag ser, det ser jag. Du kanske tror att jag inte uppfattar saker och ting. Men det gör jag. Allt det som du ser, det ser jag. Millisekunden före. Det är därför jag blundar så fort ibland. Ibland är det bättre att inget se. För mig finns det inte då. Fast öppna inte ögonen för tidigt. För då är det kanske kvar. Det otäcka.

Jag kan se i springan av ljus i dörröppningen. Jag kan se skuggorna utanför. Hur de hotfullt närmar sig varandra. Fram och tillbaka. Och jag är den första som blundar. Jag kan inte bestämma över dig, men snälla, kryp in i garderoben. Jag kan inte höra skriken, men jag kan se dem. Snälla, vi går. Jag märker hur ditt hjärta bultar, jag blir alldeles röd inuti. Jag vill inte se mer.

Jag bor hos dig. Och du är liten. Vi har inte sett allt ännu. Men vi har sett för mycket. Jag får titta upp lite för att se ibland. Men oftast tittar vi ändå ner. Jag har sett dig i spegeln. Något skiljer dig från andra. Och jag vet vad det är. Det är jag. Dina ögon. Tillsammans har vi sett saker som andra inte ser. Det finns hos mig. Det syns i mig. Ibland blundar vi hårt tillsammans. Hårt, hårt. Jag tror att det är så det känns att kramas. Du är inte ensam, du har mig. Ibland drömmer jag. Jo, det kan jag visst även om jag bara är ett par ögon. Jag drömmer om vackra saker. Klara färger, mjukt ljus att vila mig på. Jag vet att det skulle göra oss lyckliga. Dig och mig.

Det går inte att titta bort heller. Så fort vi vänder blicken tillbaka finns det kvar. Det mörka och svarta. Du vet det. Jag också. Jag ser hur flaskor krossas. Jag ser hur garderobsdörren öppnas. Men då, nu, blundar jag. Du ger med dig och öppnar inte upp mig igen. Vi lyfts upp. Skakas om. Så kommer slaget vi inte ser, men som vi vet ändå kommer. Trots att vi blundar svartnar det. Vi tumlar runt, mer och mer. Sedan blir det stilla en lång stund. Du låter mig kisa. Vi kryper tillsammans mot sängen. Det är så stilla nu. Vi ser hur stormen har bedarrat. Ner under täcket. Allt är lugnt. Det kommer att dröja innan det blir dags för en ny omgång. Jag vet. Du vet. Bara du också vet. Att trots allt. Är du inte ensam. Jag finns alltid här hos dig.