Hej min son, känns som igår, fast än lång tid har gått sen sist vi sågs och det sägs att tiden läker alla sår.
Men när inombords ingen når, inte konstigt att ärren består.

Jag vill göra allt jag kan, för att du en dag ska bli en bra man, kanske något stort.
Jag ser hur du växer och våra band, dom springer iväg för fort.

FAN.

Im so sorry, sorry för alla tider jag inte hann vara i centrum & alltid sa NO worries.
Känns som inte alls längesen pappa väntade I BB väntrum.
Nu sitter han här i ditt tomma rum.
Tittar genom dina bilder, många minnen,
ensamheten kan göra en till slut dum.

Du har blivit så stor, för stor!
Tänker på dig och dagen jag lämna dig till din mor.

Och nu "gömmer" mamma dig för ett tjafs som urartat och du vill inte prata alls.
Och lagen?
Dem säger att det är hennes kall.
Känns som ett overkligt fall.

Om jag hämtar dig är det ett brott som sker.
Se allt jag ser är din lycka när jag kommer medan allt dem ser är en kriminell och du bara en pappa som ler.

..tänker

Kanske borde ringa rätten.

Men en redan dömd man får aldrig rätt längst vägen. 

- pappa lämna mig aldrig själv
för då blir jag ensammast i hela världen.

Dem försöker få måla mig ostabil, instabil.
Men säg mig.
Men vem fan känner mig?
Förutom texterna där jag begär mig.
En plats utan problem, med enkla raka regler,
där lyckan är du och jag.
En plats där vi leker och ingen kan begränsa oss genom en lag.

Älskade barn, i slutet av dagen.
Strunt i pengar, klubbar och staden.
Strunt i allt jag har.
Pappa vill bara ta sitt sista andetag som en närvarande far.

En dag ska allting bli bra.
En dag, kanske inte idag,
ska allting bli som det var.

En dag ska du komma hem.
En dag, som idag,
ska vi hitta varandra igen..

Pappa Älskar dig