Vad är det med den här mannen?  När jag fick syn på honom förändrades allt, jag kunde inte slita mig från hans poesi.  Det är inte hans utseende, eller sensualitet. Det är något annat, han har en speciell utstrålning i sina texter. 

Han lever ur hjärtat, det är därför han är så oemotståndlig. Han ser mig och hela mitt försvar faller. Jag blir mållös när jag ser in i hans ögon. Jag går vilse där. Han ser på mig och besitter min själ. Och det vill jag, för jag vill vara den utvalda.

Så har det varit från första dagen. Det enda vi har mellan oss är kärleken, den har aldrig förändrats. Det slog mig aldrig, jag visste bara att vi var ämnade för varandra i en poetisk extas.

Jag älskar när han pratar geografi, han besitter min själ, mitt hjärta och allt söderut på min kropp. Jag vill inte ha någon annan, jag behöver ingen annan. Det är bra som det är, jag vill bara dela det med honom.