ni är mina varma vindar av förhoppningar som får min mun att le

jag har dock isande kyla runt mitt kalla hjärta men jag lever ändå

det är bara mig själv som jag endast klarar av att se

med mina kraftfulla vingslag högt upp i det blå

när natten förmörkar min själsliga lins

då jag aldrig mer det vackra jag kan se

så vet jag ändå att ni mina barn finns

lägger mig vid mig själv för att be

om er änglabarn som får allt som lever att le

er kärlek som smärtar mig så djupt i min själ

det är ni som får mig i mörkret att se

ni förtrollar hela min själ och får hela mitt lysa och min kropp att må väl