Häggmispelns
vita blommor
strålar alla
ymnigt överallt

bara för att
sedan falla
för vindens hårda tag
som spruckna stjärnor
ner i gräset
en mulen dag

En fågel tycks
kommentera
i mispelns topp
dess halva prakt
med ensam sång
som vore det
om tidens takt
och livets gång.