Det här handlar om en mycket god vän till mig som har och går igenom ett helvete jag önskar ingen
Nycklen till det nya livet...
Imorgon får hon nycklen till hennes nya liv Inget liv hon önskat Inget liv hon vill ha Hur allt kan rasa I ett ögonblick Från en sådan lycka
Tårar av sorg Tårar över orättvisan Tårar av ilska Hon var en svikare i mångas ögon Men hur skulle någon kunna förstå Hon måste lära sig att leva med det Hon måste lära sig leva med sig själv för valet hon gjort För att överleva själv Den största svikaren var livet i sig själv
Hur länge sedan var det de satte nycklen i dörren till deras nya liv 2 1/2 år sedan Inte mer Det kändes som evigheter sedan Lyckan var fullständig Äntligen var det hennes tur De hade planer in för framtiden Bokat en dröm resa till New york som en början på deras nya liv Som skulle vara för evigt För varför skulle det inte det
3 månader gick När allt rasade samman Första stroken kom Och även om chocken blev enorm Så repande han sig rätt så bra och de fanns hopp Allt skulle ordna sig Men de fick avboka resan
Han fick komma hem och det gick några månader De började tro på framtiden igen Sen kom nästa stroke Den här gången blev det katastrof Förlamad i halva sidan Förlorade talet och mycket av minnet Elepsianfall Och allt rasade Så många tårar som hon aldrig kunde visa För hon var tvungen att vara stark för honom Få honom att vilja leva sitt nya liv Hon gav allt hon hade för den man hon älskade så högt Hon passade honom som det barn han blev Slogs för hans rebalitering Slogs för assistenser Och grät Hon tvättade klädde och matade honom Hon bytte hans sängkläder på nätterna Och grät Hon var inte längre hans kvinna eller älskarinna Hon blev hans assistent Hur många tårar finns det Men hon gav aldrig upp på att allt skulle bli bättre
Men inget blev bra Bara värre Och en ny stroke Hon föll längre och längre ner i sitt håll Var fanns alla andra Hans familj barn vänner och syskon Om de kom gick de så fort som möjligt Kunde inte hantera att se honom Hur var det möjligt Och de kallar de henne svikare De var de sanna svikarna Hon älskade honom så högt men insåg till slut att hon inte kunde leva det liv hon levde Hon skulle gå under Hon var tvungen För att rädda sig själv Att ta steget tog tid Tanke till handling Att säga det till honom tog ännu längre tid Det värsta som ingen kan någonsin förstå En svikare som inte orkade mer Hon fick ordna allt själv till honom och henne själv Boende och assistenser Packningar och planering för ett nytt liv för de båda De grät varje dag Till slut kunde hon inte se in i hans blick Hon sa att hon alltid skulle finnas Att de nu bara var särbo
Imorgon sätter hon nycklen i sitt nya hem Med tårar Men hoppas hon gjort rätt val...
Fri vers
av
Anna Nyman
Läst 240 gånger och applåderad av 10 personer Publicerad 2014-06-30 20:50
|
Nästa text
Föregående Anna Nyman |