När skymningen
breder skuggor
av armar
och sträcker sina ben
släckes ljusets lykta
och all dagens strålar
bort flykta.

Natten, så dystert spleen
inträder
reglar dörren
och lägger sina kläder
över skogens luva
över kvist och gren
lägger den sig stillsamt
att ruva.

I tystnad
vagg o vo
i vyssnad
allt levande
vilsamt lägges till ro
endast ugglan hoar
och lystrar
från sitt bo.

Långt bort... i staden
blinkar ljus
skyltar färgglada
i rader
bada i neonens rus
trötta händer sträckes
lampor tändes och släckes
i människors hus.

Nu är tid
att in i sömnen
sig dricka
att med lust
fånga drömmen
som vederkvicka
tills i arla gryningstimma
den nya dagen... kläckes
och ut ur drömmars dimma
du väckes





Gurra