Från första gryningstimma
tills den sista nattens
andning förklinga
... troget
ville jag dig följa.

Men, ack... lönlöst
fick jag sörja.
Lik en ruin
en kvarglömd lämning
... genuin
är jag nu
tömd
på alla nyanser av det röda
du gav såret
... jag började blöda.

Från mitt svällande hjärta
brast en fördämning
ut forsade det... hällande
all min kärlek... i förstämning

Jag älskade dig, min TOKA
genom tusende åldrar
skall blodet mitt nu koka
och lågorna mina bölja
... efter ditt ljus.

Ty, alla mina kärl
är för evigt
vid dig krokade
med viskningar
de ropat... suckat
efter doften... av dig... de luktat.

Hör du ej????
Åtrån i mig
aldrig har den kroknat.
Vi är ämnade
höra tillhopa.
Varför lämnade du mig???
Hör du ej???
Evigt skall jag ropa!!!




Gurra