Känslor av kval och rotlöshet
dånar likt en avspeglad röst.
Skenet av vår döljer den höst
som härjar min själ till förtret.

Tankar jag helst vill försaka
väcker minnen av dyster sort,
inre bilder som inte glöms bort
men jag sakta lär att bejaka.

Alltjämt vill jag uppträda stark,
mera sällan måste jag brottas
med minnen, men om de blottas
är stöttorna penna och ark.

Lättnaden med orden på pränt
kan sprida ett lugn i min kropp
och skänka så åtråvärt hopp
om att tända den lågan jag känt.