Ofullkomligheter hindrar mig att ro i land
när ur omdömet dilemman springer läck.
Jag flyr och tafatt stoppar huvudet i sand
till dess att besvären nog är väck.

Jag tänker på vänner som strandsatta har blivit
för att svårigheter bultat på min dörr.
Tänker ock på fränder som åt sidan jag drivit
trots att de i sinnet står mig nära - nu som förr.

Inget har jag till försvar om avskyvärda murar,
vilka skapar vrede, bestörtning och protest.
Jag vill åter få balans, veta hur jag oron lurar
och orädd kunna tänja där skon klämmer mest.