Diskmaskinsfascisten – det är jag det.
Hasar nedför trappan
Närmar mig köket
Sakta
Upphetsningen flyter ur mungiporna
När jag anar
Oordningen
I
Diskmaskinen.

Svetten rinner längs behå-kanten
Flyter utmed ryggen
Forsar nedför insidan
Av låren
Sakta öppnar jag
Diskmaskinen
Ångesten flödar över i nyfikenhetens vik

Tallrikarna stirrar hjälplöst
Glasen vickar surt
Skedarna obstruerar passivt
Från det illaluktande dunklet
I bestickkorgens trånga innanmäte
Det är varmt
Det är fuktigt
Det är trångt

Händerna skakar
Det susar i öronen
Slutet är nära
Ljuset i tunneln, etc
Nu jävlar
Koncentration
Vad händer om jag flyttar…
Vänder på…
Staplar…
Placerar den här där…
Eller kanske såhär…

Nöjdhetens fröjder
Galenskapens glada glam
Jag har lyckats igen
(suckar diskmaskins-fascisten och avnjuter en kopp kaffe)
Till dunket av en fulländat
Ifylld diskmaskin
Vars arbete ljuder som musik i köket.