Varken präst, nunna eller guru.....andlig närvaro


Andlighet är något som utspelar sig i nuet. När du är fullständigt närvarande,
utan att tolka eller analysera upplevelsen med intellektet
Då är det en andlig upplevelse.
Känslan av fördragsamhet, glädje, ro och kärlek.
Livet lever genom dig utan att ego-självet manipulerar.
Religion är däremot aldrig i nuet.
Religion handlar om det förgångna (skapelsen mm.) eller framtiden (livet efter döden, skärselden mm.) Religion kan innehålla andlighet men andlighet är inte religion.

Min mamma gick igenom en andlig kris i trettioårsåldern. Chefen på hennes jobb och hela hans familj var baptister. Hon hamnade på ett baptistmöten och drogs med av glöden i sång, musik och bön.

Kanske var det vid den tidpunkten som flärden försvann.
Hon klippte av sitt vackra hår och garderoben förändrades.
Efter några år så bytte hon och blev hängiven svenska kyrkan och varannan söndag var hon söndagsskollärare.
Hon var en trogen kyrkobesökare och ville ofta att jag skulle göra henne sällskap. Jag var inte så entusiastisk men följde ofta med. Gudstjänsterna följde sina ritualer och prästen predikade efter olika teman. Jag funderade mycket kring syndabekännelsen...om man berättade sina synder så fick man förlåtelse.

Tyckte det lät konstigt och pratade med henne om detta.
Jo, så var det du kunde synda och sen gå till en präst och öppna dig och bli förlåten
.....min undran "kunde"
man fortsätta och synda och gå till prästen och fortsätta att bli förlåten.
Tyckte det lät helt fel
Kunde prästen ha sån makt att han kunde sätta sig till doms över andras synder och utöva syndaförlåtelse?
Kunde detta ske genom kyrkans ritualer.?
Någonstans la sig frågan djupt inom mig och där började jag själv att söka svar? Det skulle bli en ensam vandring/resa.
Ingen att fråga. Svaren fanns inom mig själv.
Samma svar finns inom oss alla men för att få veta eller vilja veta måste en eld tändas och hållas vid liv under en längre tid.
Min mamma skulle på olika sätt vara engagerad i kyrkan under många år.
Hon skulle också bli besviken på präster och kyrkomedlemmar och med egna ögon se och känna både svek och lögn.
Hon skulle se livet på ett nytt sätt och aldrig mer besöka en gudstjänst.
Pappa och hon skulle leva det "enkla" livet, sköta sina åtaganden och vara allt mer i nuet!
Jag skulle ta realexamen, studenten, gifta mig ...läsa vidare på högskolan, föda barn....
Lågan som tänts flera år tidigare skulle börja brinna starkare och genom yttre händelser ta fart och mina illusioner skulle som en såpbubbla krascha rakt ner i verkligheten...
Vem var jag, varför var jag här?
Vad var meningen med livet?

Var livet bara en projektion..?
Skapade jag min verklighet?
Hur såg då min verklighet ut!
Vågade jag öppna mina ögon?
....å skulle jag då se att alla var lika ensamma?
" Syndaförlåtelsen" var det något jag själv måste balansera dvs min karma. Rätta till och balansera bort?
Det jag sått skulle jag få skörda!?
Det kunde varken präst, nunna eller guru hjälpa mig med!