så ligger jag här igen

med datorn på mitt skrev

och tänker är det tabu

att mina tårar rev

en uppdämd glädjemur

hur kunde något som var så fel

leda rätt

det bara blev

den lilla rösten är rätt

den stora har alltid fel

det lille lugnet är mätt

det stora skevt

detta har jag ofta hört

men först nu upplevt

vad som menas

livet är lätt

när jag är rätt på väg

hjärtat är glatt

men dikter säger läraren

hatar glada läsare

fan vilken lögn

den kommer från en äldre tid

dom visste inte allt då

dom var bara säkra på det

ska jag sluta dikta nu?