Vad händer i grupp. De svarta bilderna täcker inte orden.
Blicken inleder ett annat liv. Du är gräns här.
Det finns något mekaniskt i dina myter. Jag ser det nu.
Dina ord involverar. Har inte längre rummet.

För ett tag sedan ville det något ur detta som, genom allt är dramatik. Dagarna blev längre men det som betydde något avslutades. Som ett annat slags dop, som ett sätt att visa sig. Har myterna som beskriver dig blivit kortare nu? Går du genom rummen på samma sätt som förut? Vi är i våra ramar som vi väljer våra val. Frångå aldrig detta, förbinder, sluter dig till detta. Är dagarna på ett annat sätt nu? Har språket du vill använda utnyttjat dig till att tala ord som ger andra bilder här?

Det går långt. Det förvränger. Det gör synligt. Du är gräns nu för du går genom rummet på ett helt annat sätt än förut. Mycket mer ömt. Mycket tydligare. Följer du dig själv genom detta med den blick som rättar till de rum du aldrig varit i?