Jag är blyg och nervös.
Jag är ostadig som havet.
Jag sväljer känslor och gråter högst av alla.
Jag skrattar inte alls eller alldeles för mycket.
Jag är hårdare än en diamant.
Jag är en oslipad diamant vill jag intala mig själv.
Mina ögon, någon svor vid att de kunde mörda.
Träden omkring mig lyser gröna men jag bryr mig inte om något annat än mig själv.
Jag bryr mig inte men jag bryr mig alldeles för mycket.
Om jag kunnat bo på vilken planet som helst så hade jag valt ingen.
Jag hatar mänskligheten och litar inte på ett bättre liv.
Jag är så naiv och litar på alla.
Jag är fisken, fågeln och det där som finns mittemellan.
Jag säger att jag vill ha dig när jag inte vill ha någon alls.
Jag förstår inte hur man ska veta vem man är när man är allt och lite till.