Mamma är full och hon gråter på nedanvåningen.
Det har varit såhär ett tag.
Jag är nykter och önskar att jag var full.
Så har det också varit ett tag nu.
Jag har en pojke i andra änden av min telefon och det har varit så ett tag.
Tillräckligt länge för att jag ska tröttna i alla fall.
Min syster sitter på andra sidan av väggen men hon är längre bort än någonsin.
Jag vet inte hur länge det har varit så.
Min finaste vän undrade inte vad som var fel igår.

Mina ögon har varit svarta ett tag men jag är inte säker på att någon annan märker.
Jag fick mitt hjärta krossat för några dagar sedan.
Han har aldrig och kommer aldrig se mig på samma sätt jag ser honom.
Den kunskapen gör lite ont.

Mina tre kaktusar står stolt på fönsterkarmen och en av dem har lila blommor.
Mina vita, nya skor har jag hängt på min hylla.
Det ser konstigt ut men jag bryr mig inte.
Min gitarr som står lutad mot väggen har jag inte rört på två veckor.
Jag försöker distrahera mig själv men allt jag kan tänka på är rakbladen.

Idag var det varmt ute.
Sommaren har precis börjat och vi köpte glass i kiosken.
En tjej som jag inte vill ska se mig jobbade där.
Mina föräldrar tycker jag är löjlig men vad vet dem.
Vad vet dem om att hata sig själv och att vilja vara osynlig.
Jag vill egentligen inte att någon alls ska se mig.
Ingen alls.

Det är en bättre dag än det var igår.
Men vad spelar det för roll när pojken man tycker om mer än man tyckt om någon annan pojke tittar på tjejen bredvid dig istället för dig själv?
Det gör ont och det gör allt annat mycket värre.
Det mesta gör ont.