... när vi älskar någon
vilken visar sig
älska oss lika mycket
när det passar in
i dennes kalender
och eller
efter hur situationen
i allmänhet ser ut
här och nu för stunden ...

Allt är bara underbart
när himlen är klarblå
solen skiner 
och blott 
väderprognosen
fjärran regnfronter förespår ...

Men så 
när solen går i moln
och himlen blir grå
förändras allt ...

Allt som var 
värme och innerlig närhet
blir kallt
och det som finns kvar
synes vara intet 
annat än oöverstiglig distans ...

Vi känner 
inom varje litet
skrymsle och vrå
att någonting är fel
men filtrerar bort störningarna
och skyller på vädrets makter
då vi så innnerligt vill tro
på kärleken inom 
och att den vill oss väl ...

Så oavsett
fel eller rätt
söker vi varje tänkbart skäl
för att på något sätt
finna summan av delarna
bli till ett närmevärde till
det som är rätt ...

När det sen visar sig
att det inte fungerar så
och att vi egentligen
borde inse och förstå
att vi är värda så mycket mer
och att det enda rätta vore
att avsluta relationen 
och välja att en annan väg gå ...

Då väljer vi 
att pröva en iterationsprocess
vilken tillåter oss 
att justera parametrarna
inför varje prövning
intill dess att resultatet
blir till önskad success ...

Visserligen säger ju 
talessättet
''Less is more''
Men för varje besvikelse
blir det av oss själva
så mycket mindre kvar
inför nästa prövning
och nästa och nästa ...

... intill dess 
att det ej längre finns
någonting kvar 
av vårt själv
där vare sig kärlek
eller någon form av relation
förmår att sig varaktigt vid 
kunna fästa ...

Det jag ej förmår
mig själv till att förstå
är hur underbart vackra själar
tillåter någon att behandla dem så ...

Sedan kommer insikten tillbaka
då jag minns att kärleken
när jag varit i obalans
dämpat mina sinnen 
och raderat min klarsynthet
en och annan gång under åren ...

Då förstår jag bättre
det jag ser
av alla de fel jag själv begått
som jag just därför
kan se när någon annan 
samma situation möter
och samma fel begår ...

Men när det handlar om
någon jag älskar
bryr mig om och tycker om
vill jag så innerligt mycket mer
än vad jag vare sig
får göra eller egentligen förmår
för att förhindra 
att den utsätts för den smärta
och de inflammerad sår
som en sådan relation
lämnar efter sig
i form av outplånliga spår ...