Över stockarna å stenarna
långt bort i skogen
bakom de mörkaste grenarna.
Där är... grottan...
av sot å avskräde så full.
Riven är från träden
granrisbädden... fylld av kottar å mull
där sitter trollet... en orädd´en drull
som sig gottar... ååå... lull... lull...lull
vräker ur kistan... allt sitt... gull... gull...gull.

Han biter å smackar
i var skinande skärv
åt sina sekiner...
-Tackar... tackar,
skrockande han skrattar.
Åt guldet... göres glada miner
ett rövat förvärv
som olovligt... han haffat.
En illgärning! Ett fördärv...
som ovänner... även honom skaffat.

Jaaa, lull... lull... lull
bland trollpacken
så kallad... är han räven
en slarver å rackans gull
ty redan som parvel
lockades han in... i det lea
... röveriet... att leva.
För me klofingers klypa...
så händigt
ååå tjyvaktigt ständigt
ville han... i guldglansen få nypa.




Gurra Aktersnurra