Mörkret infaller sig och den smygande kylan kommer krypandes in i varje liten vrå. Det är tidig augusti. Jag sitter på min balkong och blossar på ännu en cigarett. Camel Blå. Vartenda andetag utan nikotin känns meningslöst. Vi andas inte längre samma luft. Mina andetag är tunga, som om någon fyllt mina lungor med sten. Långt borta sitter du och letar ven.
Jag vill döva min ångest men finner inte svar, som du.

Det finns inget kvar.