Jag kan inte vända mig om. Ett tappat ögonblick går aldrig att få igen. Det blåa mörknar, gömmer sig. Mina pupiller är torra, likgiltiga för det onda. Fångad i ett spindelnät

~

Svalorna flyger lågt ikväll. Du säger att det blir oväder. I mina tankar vill jag vara en fågel, åka dit vindarna bär mig. Du stryker försiktigt bort luggen från mina ögon och jag vet att det är sista gången jag får känna din hand nära.

~

Jag dukar fortfarande med silverfat, alltid för två. Självdestruktiva tankar fastnar på väggarna och ångesten bygger bo i mitt hjärta. Eldstaden gnistrar och jag tar järnet, bränner in våra namn på mitt bröst, nu blir jag kanske fri...