Mitt tak är vitt och felfritt
min säng hyser trygghet trots sina fläckar
Jag flyter i ett träsk av tankar och känslor
rädd för att veta vad som lurar
(melankoli och forna minnen)
gömmer mig under täcket

Vägen till kylskåpet är alltid lika spännande
ibland lägger jag mig på golvet
stirrar på mitt vita tak
drunknar i allt som kommit ifatt mig

Jag har tio tår, två fötter och två ben
idag bestämde jag mig för använda dem
bröd, smör och ost
brer, hyvlar och äter
(allt har tappat sina nyanser)
Manteln ger mig mod så äventyret fortsätter
jag lindar den omsorgsfullt omkring mig
sätter mig ner och ser världen somna
ser världen präglas av plommon och persikor

Ett blygt leende sprider sig
jag skäms för att jag hade glömt
jag skäms för att jag har gömt mig
ignorerat alla dessa fina stunder

Mitt liv är inte en regnig höstdag
det är trehundasextiofem dagar
av grått, blått, violett, oranget, rött och rosa
Just nu i mitt bräckliga liv
är mina handlingar svaga
mitt sinne grått
och mina tankar suddiga

En dag kommer en solstråle skina på min kind
jag kommer känna värme
jag kommer sitta i ett hav av smaragder
låta mina tio tår känna jorden leva under mig
smitta alla med mitt leende
låta mina tovor trasslas in i någon annans
leva som en genuin kulör
på en ändlös färgkarta.