Förnöjsamhet passiviserar. Missnöjet är en klåda i själen som tvingar oss till aktivitet och gör oss kreativa. Den vill förändring - och tvingar oss till rörelse när vi håller på att stagnera. Jag försöker lära mig själv att välkomna, till och med odla den. Förnöjsamheten bör man reservera för sådant man inte kan göra något åt, som klimatet, livets korthet och ens barns karaktär. Lycka är en ännu mera självtillräcklig och tillbakalutad känsla än förnöjsamheten men den är för flyktig för att vara ett hot. Den kan vi omfamna utan fruktan.