Det finns stunder då jag tänker på mina olika skrivarvänner. En del har jag haft i flera år, några är nya. En del vänner har jag stor kontakt med, en del har jag inte bytt ord med på länge. Några skriver om kärlek, några om mord. En del tyder stjärnor, en del spår i kaffesump. Själv ser jag bilder av framtiden, ibland leker jag med orden, ibland vill jag inga se.

Men det finns speciella stunder då jag tänker på en del poeter som har lämnat oss. Lindeman var den som var den första som kommenterade det jag skrev 2008, han lämnade oss i sjukdom. Sen en av mina nära skrivarvänner, Ulla Tilemo som hjälpte mig privat och Kalle.O. som alltid stöttade mig och mitt skrivande. Jag tänker på hans fru och barn som han älskade, jag undrar vad som hände med Ullas hund och jag hoppas att Lindemans anhöriga har det så ok som det kan bli...

Det finns säkert fler som har lämnat oss, men det var dessa 3 som jag kommer ihåg. Lindeman som peppade mig att skriva, Ulla som hjälpte mig med personliga brev, Kalle som alltid kommenterade mig och pratade så vackert om sin fru och barn, ja,

jag saknar Er!