Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Blås ut ljuset!

 

 

 

Mitt hår har börjat skifta från mörkt till grått och mina ögon har tappat sin glans. Det hjälper inte att mitt skratt är som innan och att mina skämt får dig att må bra. Egentligen är det ingen överraskning att du tittar på andra med en blick du aldrig gett till mig. Åtrå, lust och glöd fanns ibland, men innerst inne så undrade jag alltid om det var för att du tänkte på någon annan som fanns. Inte gjorde jag mycket rätt. Ändå satte jag dig allra högst upp och lät mig själv falla alldeles för lätt. Lyckan kommer, lyckan går, någon sorgsen inser att de ensamma mot våren går




Fri vers av genni VIP
Läst 285 gånger och applåderad av 12 personer
Publicerad 2021-03-04 00:30



Bookmark and Share


  Lehva VIP
Jag tror att du gjorde allt rätt. Personen diktarjaget sörjer däremot...vad ska hon med honom till. Det finns en värld av människor som skulle älska att skratta och må bra. Att få någon att skratta är en gudagåva.
Tycker om dina texter.
2022-04-16

  Bibbi VIP
Starkt berörande!
2021-03-04

  Peter G VIP
En väldigt vemodig dikt! Ensamhet är en sak, men här uppfattar jag en upplevd ensamhet i ett förhållande där man inte längre når fram till varandra och det är nog den största ensamheten. en ömtålig text du skrivit...
2021-03-04

  petter rost
En bitande iskall insikt som utifrån är svår att första, att det är du som förmedlar – med den närvaro i livet du har förmåga att uttrycka. Som så ofta så sorgesamt vackert.
2021-03-04
  > Nästa text
< Föregående

genni
genni VIP