Äntligen så kunde jag låta tankarna flöda fritt utan distraktioner. Inga spel som håller mig fånge i ett oändligt flöde av kickar. Små belöningar avlöser varandra medans jag botar min ångest med radions lugnande röster i bakgrunden. Håller hjärnan stimulerad. Det är vad den vill. Inte tänka egna tankar. Bara lyssna och samtidigt tänka ut logiska lösningar på enkla problem som alla liknar varandra.

Jag kunde se sanningen. Den gav mig ångest. Men utan sanningen går jag långsamt under.