Dina tankar gjorde att jag kände mig annorlunda, inte orolig eller glömd. Det var något annat som jag inte kunde sätta fingret på. Själv vet jag inte om jag stannar med dig, framtiden har varit och dina mål når jag aldrig upp till. Din gång är alltid rak, ja, jag älskar dig fortfarande, men något har ändrats. Pusselbitarna som passade så bra ihop börjar naggas i kanten, fyrkanterna blir runda och motiven börjar försvinna. Nätterna är magiska och heta, men på morgonen finns alltid smulor i min säng och det irriterar min hud.

Dolda historier kommer fram i skymningen och göms i blickar vi aldrig möter. Äldre mynt samlar du på hög, ser deras värde stiga upp för bergen jag fallit från. En fanfar för mig som besteg och njöt av utsikten, men jag förlorade när jag föll ner. På dagarna kommer ljuset fram och det är då jag ser osynliga ord fastspikade på dina läppar.

Alltid tippar jag fel, aldrig ser jag stjärnfall och spådomar går bara i uppfyllese i fantasin när fullmånen ser ut att vara som störst. Dina tatueringar på ditt bröst har fått en mörkare nyans och det händer att jag undrar om de någonsin blir ljusare. Men på nätterna är alla tankar som bortblåsta, passionen finns där och efteråt när jag somnar i din famn, då vill jag sova så där skönt i alla evighet...