Jag är rädd för att försöka, jag är rädd för allt.
Att veta att det finns en morgondag, är min värsta mardröm..
Att ha vetskapen om att det kommer bli ännu en miserabel dag i
mitt miserabla liv.

Misären formger min vardag, mitt liv.
Det totalitära kaoset är min undergång,
Jag faller ner i demonernas näste,
In i ett mörker som ingen annan har skådat.
Ett mörker ni ens inte visste att det fanns.

Mitt liv är i en nedåtgående spiral,
Jag fastnar i gamla mönster där
demonerna plågar mig.
Det finns inget sätt att ta sig härifrån,
Ifrån demonernas borg byggd av hat och sorg.

En formskapelse är vad jag är,
Ett tomt vandrande skal på denna jord,
Dömd att vandra bland skuggorna
I ett liv av tusen gråa skalor.

En dag ska jag bli ett med jorden - förmultnad.