På golvet ligger en mjölkförpackning, målar golvet vitt. Utanför min dörr ligger slängda små glas från crack någon njutit av. Min kusin städar i lägenheten, endast för att hitta små kronor för att kunna stanna i kända kvarter. Själv sover jag med hammaren under min kudde, blodsband är inte tjocka när heroinet lever i kusinens vener. På dagarna är jag nanny till några barn, höghusen är många, en djungel att hitta rätt.

På taken ligger män och skjuter på de vita, jag bär huva och går nerböjd med huvudet. Jag är en kall istapp bland hetta, romantik, våld och jordgubbar. Äldre damer predikar om Gud och heligt vatten, någon tar nattskiftet på babydolls, några affärsmän letar tappade mynt i hörnen. Någon transvestit i höga skor ler och förför.

Syrener skiftar i blått när polisbilar kör runt i kaos. Uppretade massor känner sig diskriminerade. Någon skjuter raketer i folkmängden, mina öron stänger ute alla guld och silver trådar, dansar hellre i neon ner till tunnelbanan. Inne i vagnarna bär jag solglasögon, tar mig mellan olika stationer ner till The Village, här står jag på vip listorna, går förbi köer av de hippaste och de coolaste, prickas av och någon säger, "Välkommen in", en annan värld öppnar sig. Gamla fabriker har återanvänts, originell inredning, barer av stål och Music som ger dig en annan puls. En del är utan skor, en del bär Armani, någon bär inget alls och så fortsätter det, nästa dag är en annan dag, något nytt, här lever vi utan ånger...