han sa: tänk om vi hade vågat det här i oktober.
då var det maj.

det var maj och
vi rökte så mycket den morgonen,
han väntade på att systemet skulle öppna,
det var en lördagmorgon.

han sa: det här är något som ändå skulle hänt
förr eller senare, i oktober till exempel.
jag sa ja. vi har bara gjort en tidsresa.

det är ovanligt varmt för att vara oktober
känns ovanligt mycket som vår.

vi går ut ur mitt hus med bedövade hjärtan,
hur ska det kännas när bedövningen släpper?
vi vet inte. vi går. vi känner ingen ånger.

vi har sagt saker till varandra som vi måste glömma.
vi har gjort saker som vi inte får berätta om.
vi har skaffat oss en ny sorts ångest.

det har uppstått en ny sorts "vi",
och detta "vi" ekar nedför gatan på morgonen
denna första sommardag.

löven slår ut
men i vårt "vi" är det höst
för var vi gjort hör till en annan tid:
före min pojkvän
före hans flickvän
vi lägger in det här som en parentes i den här våren
vi förstör inte vår vänskap,
vi

vi

vi