Hade jag bara tur
eller var det en självklarhet
att det är så det ska fungera

Mina fosterföräldrar
blev snabbt
”min” pappa och mamma

Det kunde inte varit helt lätt för dem

Inga ”egna” barn
och hela byns ögon på sig

Ingen kunde läsa av mig
som de kunde göra

Jag var deras son
Punkt slut

Jag älskar dem
för allt för vad de gjorde
och vad de stod för

Det är en kärlek
som hela tiden
växer sig allt starkare
och gör mig till den jag är

Mina fosterföräldrar (senare adoptivföräldrar)
finns med mig
ända in i mina sista dagar