Jag undrar ibland hur människor kommer att se mig, när döden har kommit och hösten är grå. Kommer jag att bli saknad och kommer någon ta av sin tid att tänka på mig, komma ihåg några fina stunder. Jag är inte som någon annan, jag är jag och döden kommer, oavsett om jag vill eller inte.
Men mina kära, de som betyder mest, jag vill att de kommer ihåg mig för den jag är. Jag vill att de ska finnas där för varandra. Fattas inkomst eller tak över huvudet, då vill jag att de ska dela med sig, låt aldrig någon känna sig ensam, ensam... Hjälps åt, dela brödet med varandra, döm aldrig någon annan, tänk efter före ni pratar, stå på de fattigas sida, ge någon ensam ett kaffepaket, något ensamt barn ett par stövlar, men gå aldrig under själv. Lova mig att hålla er tillsammans, inga gräl efter min död, ta vara på varje minut ni lever, sprid kärlek över gränser, var nyfikna på olika kulturer, stötta varandra när tider är svåra, när någons hjärta är krossat eller när någon försöker sy ihop sina sår.
Men kom ihåg, vilka val ni än väljer i era liv, jag kommer alltid att älska er ovanifrån, val som blir fel lär er att utvecklas och göra bättre val framöver och vad ni än gör, jag kommer alltid att älska er...glöm aldrig det...