Redan i min mors livmoder kände jag mig annorlunda, det gick inte att sätta fingret på varför, det var alldeles för trångt och mörkt. Men något sa mig, när du lämnar tryggheten, var dig själv, böj dig aldrig för hat och elaka tungor.

Ja så föddes jag och skrek av ilska. Gillade inte när okända fångade upp mig i sina händer, jag ville åka rutschkana ut i någon balja med vatten, hålla andan, simma mot okända mål.

På förskolan tog läraren med sig små kycklingungar. De var så söta och den gula färgen fick mig att må bra. Jag skyddade dem för hårda händer, ingen fick röra om de behandlade dem illa, aldrig!

Mitt öga vakade över skolgården i andra klass, var någon ensam, var det någon som blev hånad eller slagen. Själv råkade jag ut för Tant blå som tvingade mig att sitta kvar i matsalen och äta upp den där äckliga potatisen som kokt och fått en hård yta. Jag tänkte låt henne sitta här med mig, jag äter aldrig den där knubbiga saken och ja, tanten gav upp!

I sjätte klass gick min kamrats finger av, jag var den som höll om henne och jag tog henne till lärarens rum, blodet gjorde fläckar på heltäckningsmattan, det kommer jag ihåg.

På högstadiet valde jag att bära hatt. Naturligtvis blev jag retad av överklassens barn, hatt vad är det? Men jag gillade den, tyckte om hur den satt och vad de inte visste var att den fick mig komma närmare min morfar, den snällaste mannen på vår jord, när han dog bar han hatten och innan han försvann sa han, när jag dör är den din!

Gymnasietiden gick mig förbi, tack och lov. Ett minne är att jag var hos kuratorn, för ett tag, då kunde jag inte känna, min kropp var lila och blå, men jag kände just inget.

En sväng till New York fick mig att växa. Jag bodde med överklassens rikaste, men det var till Harlem och Bronx mina vägar korsade. Där i tunnelbanan kände jag mig levande, olika livsöden och jag gav alltid de hemlösa mat. När överklassens fester var över, då smög jag mig förbi dörrvakterna, ut i kylan till någon på gatan. Vi alla har inte valt gatan, men en sjukdom eller skilsmässa kan leda dig snabbt dit, kanske hon/han kunde vara du eller jag, jag vet att du blundar, säger att det inte är sant, men det är sant, speciellt idag, 2014!