Jag är 17 år gammal, jag bidrar med skatt till den svenska staten varje månad och är även straffmyndig, men ändå får jag inte rösta i demokratin Sverige, är inte det konstigt?

Ända sedan jag var liten har jag alltid haft en förkärlek till politik. Jag har älskat att följa debatterna på tv, slukat i mig artiklar om politikens värld i tidningarna, och har varje sommar njutit av att strosa omkring på Visbys gator v.27 år efter år, där jag har fått lyssna på vårt lands alla makthavare under Almedalsveckan. Jag skulle själv hävda att jag nog kan mer än de flesta om politik utan att låta allt för självgod, men det grundar sig egentligen i ett simpelt intresse. Politik och demokrati är det bästa och finaste jag vet, men ändå får jag inte vara med och påverka.

När jag hör Reinfeldt och Löfven debattera i Sveriges största kanaler så sker det över mitt och andra ungdomars huvuden. Politikerna står där och pratar om skolan, hur de vet bäst, bättre än alla andra. De pratar om den skola som jag varje dag går till, den skola som jag varje dag studerar i, och den skola som jag varje dag lär mig i. Men de frågar aldrig mig vad jag tycker och vem jag faktiskt anser har rätt. Trots att det handlar om mig. Varför är det egentligen så?

Jag minns för några dagar sen, då vi på mitt gymnasium fick ha ett eget val. ”Skolvalet” kallades det, praktiskt nog. När jag stod där i vår lilla tillfälliga röstlokal så kände jag mig för en kort sekund viktigt, att jag faktiskt hade en röst i vår underbara demokrati. Men snart insåg jag att den rösten inte betydde någonting, och att det inte alls kommer avgöra vem som kommer sitta i riksdagen och inte.

Därför tycker jag att även de under 18 år borde få rösta. Vi skulle då få en förändrad politik som inte bara fokuserade på nuet, utan som även fokuserade på framtidsfrågor som till exempel hållbar utveckling och partiernas visioner. Istället för att vi som nu skulle sitta där hemma i tv-sofforna, exkluderade från den debatt som vi är så intresserade av, så skulle vi få vara en del av den, kunna påverka den, argumentera, och göra vår röst hörd, precis som alla andra. Vi skulle då också få en vana av att rösta tidigt, och som därmed skulle kunna innebära ett högre valdeltagande i framtida val, där ungdomar naturligt blir mer intresserade av politik i allmänhet.

En del hävdar dock att ungdomar inte är tillräckligt intresserade och moraliskt mogna, och att det till och med finns en fara med att fastna i för tidiga ställningstaganden om något de egentligen inte har någon kunskap om. Därför anser jag att ett prov borde införas. Den allmänna rösträttsåldern skulle då behållas, men där de intresserade och engagerade som är under den satta åldern på valdagen skulle få göra ett test i en vallokal, som avgör om denne är tillräckligt kunnig för att rösta. Frågorna skulle kunna handla om allt från vad partiledarna heter till vilka partier som vill höja, och vilka som vill sänka arbetsgivaravgiften. I och med detta så hade då kunskapskraven också gjort att de ointresserade som i många fall tenderar att sympatisera med extremistpartier inte skulle få rösta, och då skulle till och med belackarna som hävdar att ungdomar är för radikala bli nöjda.

Eftersom jag är 17 år vid detta val så kommer jag alltså vara 21 år gammal när jag får rösta för första gången i mitt liv. Och då tycker inte ens jag att det är konstigt att ungdomar tröttnar på politiken när de själva inte får vara en del av densamma.

För nu, år 2014, så är det faktiskt dags för Sverige att visa att vi är det innovativa land som vi hävdar.

Skriven av: Johan Pettersson