1.Inledning
Året är 1994 och Sverige har precis tagit ett historiskt VM-brons på Rose Bowl-stadion i USA. En bedrift som på ett eller annat sätt påverkat den svenska befolkningen, om än bara nämnvärt . Men om vi under samma tid riktade blickarna söderut, mot Sydafrika, så pågick händelser som betydde oändligt mycket mer än bara en VM-medalj, det handlade istället för många om liv och död, nämligen avvecklingen av Apartheid.
Apartheid är det samhällssystem och den rasåtskillnadspolitik som användes i Sydafrika under åren 1948-1994, där syftet var att åtskilja den vita befolkningen i landet från afrikanerna, de indiskättade, och sydafrikanerna av blandras från varandra. Detta gjordes bland annat genom att låta den vita befolkningen gå före vid ansökningar om kvalificerade jobb, ingen rösträtt för de mörkhyade, förbud av samlag mellan ljushyade och mörkhyade, men också genom simpla åtgärder som att dela upp trappor i två olika sektioner, en för vita och en för icke-vita .
Syftet med denna studie är att ta reda på hur egentligen Apartheid kunde komma till, men också dess påverkan på Sydafrikas samhälle idag, alltså en studie av Apartheids framkomst och effekter snarare än om själva Apartheidtiden.
Utifrån detta syfte har jag valt dessa frågeställningar:
- Vilka var orsakerna till Apartheid?
- Hur har Apartheid påverkat Sydafrika?
Min intention är att svara på dessa frågeställningar genom kritisk granskning av historiska böcker som såväl aktuella artiklar kring ämnet.



2. Material och metod
Jag har under mina studier valt att främst använda källor som vidrört Sydafrika, och därmed har jag utelämnat de som exempelvis bara fokuserar på rasismen som helhet utan koppling till Sydafrika och Apartheid. Detta för att få fram den främsta expertisen inom ämnet med tydlig anknytning till Sydafrika.
Jag har undvikit tendensiösa källor och har istället uteslutande använt mig av de som är opartiska, och som därmed ger en objektiv syn kring ämnet. Till exempel har jag använt forskning gjord av Nordiska Afrikainstitutet, som till formen är en svensk statlig myndighet, men jag har även använt Nationalencyklopedin, vilket är en hemsida där endast de främsta ämnesexperterna i landet väljs ut för att skriva texter till encyklopedin, och som ofta är de som skrivit böcker och avhandlingar kring ämnena.
Därmed anser jag att källorna är mycket pålitliga, och risken för förfalskning och felaktiga uppgifter är mycket låga då de olika källorna i många fall också bekräftar varandras påståenden.
De brister som kan finnas med mina källor är bland annat boken ”Sydafrika en regnbågsnation föds” skriven av Mai Palmberg och Per Strand (forskare vid Nordiska Afrika Institutet). Denna bok är mycket trovärdig rent informativt, men nackdelen är att den utgavs år 1995, och därför är den något föråldrad och vi får då till exempel inte se Apartheids påverkan på landet i och med att boken utgavs strax efter det samhällssystemets fall.

3.1 Början på rasismen
När tre portugisiska skepp återvände till sitt hemland efter en expedition år 1488 med Bartolomeu Diaz vid rodret så var deras målsättning uppnådd med god marginal, den upptäcktsresa som från början bara var menad att bli en kartläggning av den afrikanska kusten medförde istället att Europa fick kännedom om Sydafrikas existens då de rundade Godahoppsudden under sin färd, och en ny potentiell guldklimp till land var upptäckt.
Det skulle dock dröja enda tills 1652 då koloniseringen på allvar tog vid, även om ett flertal betydelselösa strandhugg på den Sydafrikanska kusten av engelsmän och nederländare under slutet av 1500-talet ägde rum, och det var nederländaren Jan van Riebeeck som hann först. Och trots hans tanke på att inte bilda en koloni så hamnade han snabbt i konflikt med lokalbefolkningen. Riebeeck ville starta en handelsstation längs kusten för skeppen på väg till och från Indien, där de kunde proviantera olika produkter. Detta på grund av Godahoppsuddens lämpliga läge nästan halvvägs mellan handelskapitalets Västeuropa och kryddornas Indien. Khoikhoierna som lokalbefolkningen kallades (som senare trängdes undan av Bantufolket, vilket är förfäder till dagens svarta sydafrikaner) var dock inte nöjda över européernas ankomst, och framför allt inte över deras tankar på att köpa djur av dem då en khoikhois status och rykte byggde på boskapsinnehavet.
Det frö som senare skulle trappas upp till en av de största rasbiologiska konflikterna var satt, och snart importerades mängder av slavar då många av de européer som var bofasta i landet tvingades bli jordbrukare för att leverera till skeppen, och de behövde assistans, något som lokalbefolkningen vägrade bidra med.
Den kolonialism som Jan Van Riebeeck tidigare undvek var snart ett faktum efter invandring av både tyskar och fransmän, och de utvecklade både en egen kultur och eget språk starkt besläktat med nederländskan. Under nästkommande sekel kom slavarna och khoikhoierna att blanda sig på grund av bostadslösa khoikoier som sökt sig till de nederländska gårdarna, och dessa blandäktenskap gav senare upphov till det som i Sydafrika idag kallas färgade, och detta skedde samtidigt som khoikhoierna minskade i antal genom bland annat smittkoppor och att de proletariserades som tjänstehjon, något som bara trappade upp konflikten ytterligare.
Snart skulle dock britterna komma in i spelet, och genomförde ”den stora expansionen” som den kom att kallas efter att britterna tog över Kapkolonin 1795 och slutgiltigt år 1806. Nu fanns plötsligt tre aktörer på marknaden i kampen om mest inflytande och makt i landet, och de starka britterna kom att vara något mer infödingsvänliga än Boerna (den nederländska och franska befolkningen) som senare kom att kallas afrikanderna, då bland annat slaveriet avskaffades 1833.
Denna bubblande konflikt de vita emellan ledde till boerkriget vilket pågick mellan 1899–1902, där britterna gick segrande. Snart kom dock de båda vita folkgrupperna att enas i den ”Sydafrikanska Unionen” som trädde i kraft år 1910. Denna unions första premiärminister Louis Botha som i kriget stod på boernas sida var direkt mycket tydlig om att de vita grupperna var tvungna att övervinna sina tidigare konflikter för att istället genomföra segregationspolitik mot lokalbefolkningen, det vill säga de svarta Afrikanerna.
Denna utelämning av de svarta gick inte obemärkt förbi och snart startades Afrikanska nationalkongressen (ANC) av Afrikanska ledare som kämpade för mörkhyades rättigheter.
Alla i den relativt nya unionen var dock inte nöjda, och i protest lämnade boernationalisternas främste ledare James Barry Munnik Hertzog regeringen på grund av deras imperievänliga politik och bildade istället Nationalistpartiet för afrikander som opposition, och dessa vann även valet 1948 till stor del på grund lanseringen av en viss typ av politik. Nämligen införandet av Apartheid.

3.2 Reaktioner på Apartheid
Så hur reagerade då omvärlden på denna nationalistiska regering som satt oavbrutet vid makten mellan 1948-1994? Den politik som bedrevs med till exempel Group Areas Act (vilket hindrade icke-vit inflyttning till städerna), införandet av townships vilket var förorter för svarta arbetare nära städerna utan rinnande vatten och fungerande avloppssystem, och den så kallade ”Petty Apartheid” som innebar att med små enkla medel skilja svarta och vita åt genom till exempel olika postlådor, separata offentliga toaletter, och förbud av mörkhyade vid utplacerade bänkar gjorde att omvärlden tillslut agerade mot landets styrelsesätt.
Trots decennier av ekonomisk tillväxt i landet under apartheidstyret så började snart konflikterna och bristerna i systemet göra sig påmint på 70-talet då resurserna fördelades mycket ojämlikt i samhället mellan de svarta och de vita. Och efter flera militära aktioner mot den svarta befolkningen började ekonomin påverkas negativt då detta skrämde utländska investerare, och Sydafrika liknade mer och mer en klassisk polisstat.
Denna bojkott genomfördes bland annat från Sveriges sida genom förbud mot nya investeringar i Sydafrika , men också från resterande Västeuropa och USA som införde ekonomiska sanktioner under den andra delen av 80-talet med krav på ökade rättigheter för svarta vilket satte Sydafrika i en allt djupare kris efter att ha blivit av med många av sina största inkomstkällor, men också på grund av låg inhemsk efterfrågan och stigande produktionskostnader.
Och det var även denna komplikation kombinerat med systemets motsättning att utestänga svarta och undanhålla dem deras rättigheter samtidigt som de var beroende av deras billiga arbetskraft som gjorde att Apartheid tillslut föll år 1994, precis innan ett visst fotbolls-VM i USA startade.

3.3 Apartheids påverkan på landet
Och även om den nytillsatte presidenten Nelson Mandela och hans parti ANC tog en jordskredsseger med nära 63 % av rösterna och egen majoritet i Sydafrikas första fria val så återstod kanske den största utmaningen av alla: att sudda ut den ojämlikhet och rasism som dominerat landet under 46 långa år . ANC befann sig i en situation där inte bara levnadsstandarden och ekonomin skiljde sig drastiskt mellan svarta och vita, men där också den Sydafrikanska ekonomin var körd i botten på grund av de sanktioner som genomfördes under Apartheidtiden, något som dock kom att bli bättre då de utländska investerarna återvände efter apartheidsystemets upphörande och den ekonomiska tillväxten tog åter fart .
De klyftor i samhället som ANC var tvungna att handskas med var många, och bland dessa fanns tydliga exempel som att 33 procent av de svarta varken kunde skriva eller läsa, och att siffran bland de vita endast uppgick till 1 procent, och att även barnadödligheten bland mörkhyade var tio gånger så hög som för de ljushyade, faktum som ingen kunde blunda för.
För att förbättra de rådande förhållandena där den vita minoriteten levde med i-landsvillkor, och där den mörkhyade majoriteten av befolkningen levde i fattigdom och med u-landsförhållanden, så introducerade regeringen ett återuppbyggnadsprogram för att minska klyftorna i landet och förbättra de socioekonomiska förutsättningarna mellan folkgrupperna i landet. I detta mångmiljonprogram ingick bland annat byggnationer av 1 miljon nya bostäder för både svarta och vita, en rimlig kostnad för sjukvård, tillgång till rent vatten i alla hem och tioårig utbildning för all barn i landet, men framförallt, 2,5 miljoner nya jobb utlovades. Men bara delar av alla dessa målsättningar och löften blev verklighet, främst på grund av lägre ekonomisk tillväxt än väntat trots stadig uppgång. Och det berodde till stor del på det låga guldpriset, vilket är en av Sydafrikas viktigaste exportvaror, och som i sin tur ledde till börsras och värdefall för deras valuta rand. Och även hård drabbning av hiv/aids-smittan plus byråkratiska hinder bromsade den tillväxt som tidigare såg så positiv ut. Vissa löften, som till exempel bostadsfrågan, har dock infriats, där över 2 miljoner bostäder med rinnande vatten och elektricitet har byggts mellan 1996-2001.
Istället för guld och gröna skoga består nu stora delar av det ojämlika Sydafrika som Mandela försökte förändra, och trots stora satsningar och aktioner är ojämlikheten fortsatt intakt i landet.
Regeringarna har inte kunnat tillgodose de höga mål de satt upp, och den mängd nya jobb som utlovades har inte skapats, i själva verket raserades stora delar av det land som de tidigare regeringarna byggt upp under den stora finanskrisen 2008 då en miljon jobb försvann under 2009 på grund av de nödvändiga nedskärningarna som tvingades göras på arbetsmarknaden.
Inte heller de sociala förhållandena har förbättras i önskad takt, och trots omfördelningsprogram som Black Economic Empowerment som har målsättningen att omfördela ägandeandelen i industrin från vita till svarta genom att bland annat statliga verksamheter lägger order och gynnar de företag som drivs och ägs av mörkhyade så har programmet fått utstå massvis kritik. Detta både på både nationell och internationell nivå av utländska investerare och sydafrikanska fack för att bara gynna den svarta eliten och för att helt utelämna de fattiga mörkhyade som är de som är i störst behov av hjälp.
Detta speglas även i arbetslöshetsstatistiken där antalet arbetslösa har ökat under tre decennier, och 2011 angav regeringen att arbetslösheten var 25 %, vilket dock inte är fullt korrekt då den statistiken bara visar de som aktivt söker jobb, och inte de som är långtidsarbetslösa och lever i extrem fattigdom. Den verkliga siffran är i själva verket betydligt högre, framför allt bland de mörkhyade, där antalet arbetslösa av de svarta mellan 15-24 uppgick till 57 % våren 2011, att jämföra med de vita i samma ålder där siffran var 21 %.
Därmed består många av de utmaningar som Sydafrika stod inför efter valet 1994 fortfarande, och trots att en större svart medelklass börjar växa fram så är nio av tio låginkomsttagare svarta och andelen som lever på mindre än 1,25 dollar per dag är
27 %, även om den siffran minskat från 45 % som var fallet vid apartheids avveckling.

4. Diskussion
Målet och syftet med denna studie har varit att se vad som egentligen orsakade framkomsten av Apartheid och vad för effekter och inverkningar det rasistiska samhällssystemet haft på dagens Sydafrika. Genom noga granskning av trovärdiga källor så kan vi se tydliga tendenser och kunnat dra flera slutsatser, dessa ska jag besvara genom att svara på de frågeställningar jag ställt, nämligen:
- Vilka var orsakerna till Apartheid?
- Hur har Apartheid påverkat Sydafrika?
Om vi tittar på de fakta som jag använt så är det inte så att Apartheid uppkom över en natt, utan det var en lång och komplicerad process med ett flertal konflikter som tillslut eskalerade till detta grymma samhällssystem. En av de intressanta faktorerna som mina studier lett fram till är att den sydafrikanska lokalbefolkningen redan från början motsatte sig européerna, och skapade snabbt en bubblande konflikt. Istället för att som många andra koloniserade länder acceptera de vitas överlägsenhet inom tekniken och materiella ting så gick de istället emot och vägrade dela med sig av sina ägodelar och var negativt inställda till handel med deras djur och växter. Istället för att ett samarbete inleddes (som antagligen tillslut hade lett till europeisk dominans i vilket fall) så hamnade de båda folkslagen på fel fot från början. Därmed fanns det tidigt två läger i Sydafrika som väckte avsky mot varandra och det var aldrig någon fråga om gemenskap och samarbete, utan jag anser att det snarare handlade om att den starkaste tillslut skulle få styra, vilket i det här fallet blev de vita. En annan intressant faktor som kan ha spelat en roll i uppgången av Apartheid var det faktum att de vita inte tog till våld till en början under kolonialiseringen och faktiskt gav med sig på de krav som afrikanerna ställde. Istället importerade de slavar från andra länder som succesivt delvis ersatte afrikanerna på arbetsmarknaden vilket försvagade dem utan att kampen var vunnen till 100 %, och det tror jag var en avgörande beståndsdel, att afrikanerna aldrig sågs som ett slaget folk till en början, och det ville de bittra rasisterna med politisk makt ändra på genom införandet av apartheid. Och detta är några av de anledningar till rasismens stora betydelse i den Sydafrikanska historian, men också varför det var just Sydafrika som drabbades av den i denna grad och inte ett annat koloniserat land.
Den kvarstående frågan är då om vilket arv Apartheid lämnade efter sig och hur regeringen har hanterat det problematiska läget, och även vad som skulle kunna gjorts bättre nu när vi har ett längre tidsperspektiv. Som tidigare sagt så var Sydafrika ett land i spillror när Mandela tog över, och trots flertalet åtgärder har mycket av den misär Apartheid lämnat efter sig bestått. Jag tror att det hade krävts mer drastiska handlingar av regeringen, och som mina studier tidigare beskrivit så införde regeringen tioårig utbildning för alla barn i landet. Detta var såklart något positivt, men det ändrar fortfarande inte den höga arbetslöshetssiffran. När de svarta skulle komma in på arbetsmarknaden efter år av förtryck så hade de helt enkelt inte den kompetens som behövdes för att utföra många av de högkvalificerade jobben då de till skillnad från de vita helt saknade utbildning. Den moderna arbetsmarknaden vill ha utbildad personal som studerat i ämnet och därför krävs en större satsning på utbildning även för äldre än vad som har gjorts av den nuvarande regeringen.
För att minska på de sociala klyftorna så hade det krävts tuffare behandling av de vita av regeringen och mildare av de svarta även om det låter närmast horribelt och icke-humant. Bland annat löftet om 2,5 miljoner jobb av regeringen saknade djup då arbeten inte automatiskt kommer av sig själva på grund av demokratins införande utan det hade enligt mig krävts flera och mer drastiska skattelättnader för de svarta för att ta sig ur den stora jämlikhetskris som de befann och befinner sig i. Detta skulle kunna åtgärdas genom större skattesänkningar för mörkhyade för ökad social trygghet och bättre ekonomisk situation. Även att det borde varit billigare, kanske till och med gratis, att anställa mörkhyade för arbetsgivarna för att få minskad arbetslöshet bland svarta. Mot de vita skulle det krävas en ökad kostnad av allt det jag nyss nämnde. Högre skatter och högre arbetsgivaravgifter för att skapa en mer jämlik arbetsmarknad och social tillvaro.
Den kritik som tidigare riktats mot regeringen ledd av ANC är enligt mig delvis befogad då de inte har varit tillräckligt progressiva. För att skapa en någorlunda jämlikhet i landet hade det möjligtvis krävts en något försämrad situation för de vita för att höja de svartas. Detta är också något som den vita befolkningen hade klarat av då den forskning jag tidigare redovisat visat att den vita minoriteten lever under i-landsvillkor och den svarta majoriteten under u-landsvillkor, och med en höjning av mörkhyades levnadssituation och sänkning av ljushyades så skulle det bli mer jämlikt och därifrån skulle landet kunna sträva uppåt igen.
För att summera det hela så är de olika forskarna och experterna från mina olika källor överens och menar på att Apartheid har haft negativ inverkan på Sydafrikas ekonomi och sociala förhållanden mellan de olika folkgrupperna, och att ANC: regeringens aktioner efter demokratins införande delvis har gett resultat, om än något små.

5. Käll- och litteraturförteckning:

Internet:
Nationalencyklopedin. Claes-Göran Bengtsson, Tomas Glanell.
Hämtad 2014-10-22 http://www.ne.se/lang/fotboll?i_whole_article=true

Nationalencyklopedin. Björn Kumm.
Hämtad 2014-10-22 http://www.ne.se/lang/apartheid

Nationalencyklopedin. Pär Eliasson.
Hämtad 2014-10-23
http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/bartolomeu-diaz

Nationalencyklopedin. Åke Holmberg, Mai Palmberg, Anders Hansson.
Hämtad 2014-10-23
http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/sydafrika

Bengt Nilson, Sten Skansjö, Anders Hansson.
Hämtad 2014-10-23
http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/anc

Litteratur:
Utrikespolitiska Institutet, 2011. Länder i fickformat: 201 Sydafrika, Stockholm.

Mai Palmberg, Per Strand, 1995. Nordiska Afrikainstitutet.
Sydafrika en regnbågsnation föds, Uppsala.

Skriven av: Johan Pettersson