För några veckor sedan dog min hund som jag har haft sedan jag var 7 år gammal. Ordlöst berättade hon för oss i familjen att hon inte ville leva längre. Sjukdomar hade tärt på hennes lilla sköra kropp, och under de sista veckorna kunde hon varken gå eller se. Vi förstod att det var dags att släppa henne fri från eländet, men tyvärr också fri från oss. Det var det tuffaste beslutet jag tagit, att välja att avsluta min bästa väns liv.

När hon under sin sista natt tätt liggandes bredvid mig väckte mig och gnydde högljutt för att tala om att hon led så insåg jag att det var rätt beslut, och att det var det hon verkligen ville. Därför kändes det något lättare att ta bort henne eftersom jag då visste att hon inte skulle behöva ha ont längre. Men detta hade inte varit möjligt om det var min mamma eller pappa, eller varför inte någon av er här i publiken, eftersom det är olagligt med aktiv dödshjälp i Sverige, och detta är något jag tycker att vi borde ändra på.

Aktiv dödshjälp, vilket i korthet innebär att man med en aktiv handling avsiktligt påskyndar döden, är för närvarande förbjudet i de flesta länderna, och det är endast ett fåtal undantag så som till exempel Nederländerna, Schweiz och Luxemburg som sprider något slags ljus i den annars becksvarta närvaro som gör sig gällande bland de nuvarande dödshjälpsreglerna runt om i världen. Här uppe i vårt avlånga land så är också all form av dödshjälp olagligt, även om det så sker på den sjukas begäran.

Men i en fungerande demokrati så ska enligt mig lagar och regler spegla befolkningens åsikter, och i frågan om dödshjälp så vet det svenska folket exakt vad de vill. Stödet för en legalisering är massivt, och i en nyligen utförd undersökning av Sifo där 1000 personer deltog så svarade 90 % av svenskarna att de är för någon slags legalisering, och de är dessutom övertygade när det gäller fall där patienter är obotligt sjuka utan hopp om bättring, där hela
66 % är för att det ska vara tillåtet. Motståndet bland befolkningen är till råga på allt även svagt, där endast 7 % av de svarande i undersökningen motsatte sig dödshjälp helt och hållet.

Siffrorna talar här sitt tydliga språk, svenska folket vill införa aktiv dödshjälp, och därför är det för mig oförsvarbart att det inte redan har klubbats igenom i Sveriges riksdag, eftersom politikernas jobb är att vara talespersoner och representanter för den svenska befolkningen, som uppenbarligen vill införa lagen.

Belackare kommer dock, som alltid, finnas i såhär kontroversiella frågor, och ett av det mest inflytelserika argumenten är det så kallade ”slippery slope” som dagligen framförs i den ständigt brinnande debatten. Slippery slope är argumentet om det sluttande planet: om man tillåter läkare att ta livet av patienter så kommer vi snart inte att kunna begränsa dödandet till de som själva önskar dö, utan läkare kommer ta saken i egna händer och övertyga anhöriga och sjuka om att döden är det enda alternativet, även om det finns hopp om bättring, detta bara för att sjukhuset ska spara pengar i och med de uteblivna kostnaderna som patienten innebär. Och antalet som använder dödshjälp kommer då att öka drastiskt enligt kritikerna.

Men studier gjorda av bland andra Agnes Van der Heide, forskare inom läkarvård vid Radbouds Universitet, tyder i själva verket på att detta inte sker. Istället för att antalet skjutit iväg i höjden så har siffrorna visat att antalet som använder aktiv dödshjälp sakta avtar år för år ibland annat Nederländerna, där dödshjälp är tillåtet. Därmed så är ”slippery slope-argumentet” inte ens existerande, eftersom det helt enkelt inte är sanningsenligt.

Men för att ytterligare understryka att allt går till för tvivlarna så kan vi än en gång vända oss mot Nederländerna där reglerna är hårda och tydliga. Och det som ska skydda oss mot oseriösa läkare och överanvändning av dödshjälp är just det som Nederländerna använder, nämligen tydliga och orubbliga kriterier för när dödshjälp kan komma i fråga. Patientens tillstånd ska vara konstant lidande och outhärdligt, och begäran ska vara frivillig. Dessutom bör en oberoende läkare komma fram till samma medicinska bedömning för att säkerställa patientens skick och mående som den andra läkaren. Och om vi inför ett system med dessa principer som grundpelare så kommer patientens vilja alltid garanterat gå igenom

För egentligen så kan vi applicera samma slags tänk på människor som på djur,
eller som den världsberömda ALS-sjuka forskaren och dödshjälpsförespråkaren Stephen Hawking sa om dödshjälp i en BBC-intervju:
”Vi låter inte djur lida, så varför ska människor göra det?”

För vi avlivar faktiskt djur när de berättar för oss att de lider, så varför ska vi inte få göra detsamma för människor om det sker på ett humanistiskt och respektabelt sätt? För i slutändan så handlar det ändå om ett liv, och det är enligt mig en grundläggande mänsklig rättighet att få bestämma över sin egen död om man lider, liksom man har rätt att bestämma över sitt eget liv och sin egen kropp så länge man lever. För jag hoppas att om jag någon gång tragiskt nog ligger på min dödsbädd, plågad och pinad, utan någon som helst möjlighet att bli frisk, får bestämma, precis som min lilla älskade hund, om jag vill leva eller dö.