en misantropisk dystopi
med filosofiska mått mätt

men vad gör man när orden inte räcker till?
när rösten inte bär?
när normernas utopi sakta kväver dig?

dör du?
förlorar du sakta men säkert medvetande?
känner du livet rinna ur dig?

förmodligen inte

du känner nog en uppgivenhet
att hoppet är dött
en dysterhet och en känsla av förlorad meningsfullhet
att absolut inget spelar någon roll längre

däri ligger skillnaden min vän
där i gränslandet ligger linjen som skiljer oss åt

för dem är det en värld som applåderar när du återvänder
åter till 9-5, återbäring och skolskjutsar

du kanske dör sakta inombords

men vi säger välkommen hem