ordslingorna klibbar sig runt
mina slemhinnor


när jag möter vattendroppar
under min asfaltsvandring




de sipprar långsamt in
på min oskyldiga tygsjäl





vi delar blickar utan att titta
när du avståndligt kittlar
ythinnan på min ensamhetsrymd





ytskildringen på vattenpölen
speglade ditt leende
förvred mitt seende





drog in på vilovägar i skeva kvarter
vindtunnlar av stenblocksstaplar med
mörkerdimman splittrad av
gatulampsstrålar
och ögonlågor brännande i nacken




för jag ser mig inte längre om för ett


vattenpölsleende


nu när mina sorgsjöar blivit till vattenpölar





för jag följer inga flickögon längre