Fyra väggar
ett tak
ett smutsigt golv
och jag.

Jag vet att jag inte har gjort mig förtjänt av det här
tomrummet
men det är det enda hem jag har.

Det knakar i fogarna
och golvet försvinner.
Det verkar som om Martin Timell inte heller kunde rädda världen
trots reklampaus och proffshjälp.

Jag är en stridsvagn
men bara en yta.
Jag är kantig
men ingen kan mäta mig
(inte ens jag själv).

Jag är ett träd
och barnen som leker i mig
klättrar neråt
mot rötterna, och svaren.
De kommer att bli precis som mig en dag.
Jag är ved
och sånna som du är eld.

Vi dricker rödvin
och på en stol i ditt kök
ser jag omvärlden ur nya perspektiv.

Det är natt
och verkligheten ger mig kväljningar
eller det kanske bara är berusningen.

Hur som haver,
bägaren rinner över nu.
Tiden ger inte plats för lögner
och mitt blod, min sanning
sipprar ut ut min kropp.

Du dricker det
för allt vin har tagit slut
så nu dricker du mitt blod.
Du ignorerar den bittra eftersmaken
när du smakar på min sanning
sen klappar du mig på axeln.

efter det så skrattar du
och säger att det inte är så farligt
sen köper du en burk fiskbullar
på statoil24 och skickar till barnen i Sudan

du tänker att det nog ska få mig att inse
att allt kommer att bli bra igen
att det inte är synd om mig
alls.

Jag berättar att jag är ett träd
du skrattar
och tror att allt är bra sen
jag berättar ingenting mer efter det
och du frågar aldrig.

Du bara skrattar
och brinner.