Den förväntade tvåsamheten
stockar sig i min strupe
som långgången lungcancer

jag är en frifågelmetafor
på ett papper som kastats i fläkten
som finfördelats till o igenkännbarhet
och som nu klibbar ihop med
rostfärgad spya på den nytapetserade väggen

jag vill utöva bondage
 med uteliggare och presidenter
allt för att glömma
att jag inte kan binda mig
hur mycket jag än förväntas vilja det

ensamheten håller sitt vakande öga på mig
och dina kyssar stockar sig i min hals
som en lugn och stillsam cancersvulst.

(välkommen)