Oron i din fråga om varför jag aldrig ringer
Din fråga kör mot lagen vi har,
om att aldrig ens ge varandra chansen att förstå varandra
Du är en som lever för att göra vad man ber

Du klär i din stämning av känslor du aldrig levt ut
Falskt entusiastisk till en värld av carpe diem tatueringar
Du var något som jag önskade att jag kunde be om,
men du var fast i din likförvaring

Du räknar dagar då du blivit för gammal för att göra saker
Somna i repetitionen av ditt liv,
och super bort din helg och däckar på ditt avbetalda golv
Måndag kommer och du börjar somna vid soffan igen

För du har valt att bli för gammal
Du har valt att stanna upp
Att låta elden dö och spotta på din glöd
Och när du kör mot rött, känner du dig äckligt viktig och nöjd

I ditt hjärta så kommer rikoschetter döda dig någon dag
För när det inte finns fler livskriser att vilja fly,
så kommer du dö och vinden kan föra bort det lilla som håller dig jordbunden
Du är en sån jävla sorg i det liv du valt

Du drömde aldrig om att vara som alla andra
men ville samtidigt aldrig vara någon heller
Och på vilket sätt ska du bli allt för någon?
Där livet glider genom ditt nålsöga