Köksgardinerna piskar väggen
som en påminnelse om
att jag lagar för ingen

sängen gapar tom på löften
slukar allt utom min sömn
bjuder sin sten mot mitt öra

jag tycks född av blod
som inte vill para sig
hur förbannat det än blir

det är blott skärvor av ett glas
som borde ha varit drucket,
för längesen, som återstår...