Plötsligt blir tiden en annan
vissa öden är tunga som bly
namnlösa känslor glimmar i höstens afton
Jag törs inte betrakta mina egna tankar
de vimlar av vemod
och vägen därifrån är kantad av törn
Ljuslågor brinner
ramar in denna höstdag
i allt vackert finns fördömda undantag
det är så det ska vara